Digital kommunikation
INTERNET: Idag har jag haft en föreläsning om hur man kan arbeta med digitala lärresurser med barn, och ikväll får jag tag på ett klipp som förvånar mig lite. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta... Titta här nedan!
Året är 2009 och vi har resurser idag som folk födda före 80-talet knappt kan behärska. Vi kan kommunicera med folk på andra sidan jordklotet genom att bara trycka på ett tangentbord. Det slutar aldrig fascinera mig, trots att jag i princip alltid haft tillgång till dator och internet. Att teknologin har kommit så långt är ju super, men har människan idag blivit mer opersonlig? På klippet här ovan gifter sig ett par, och det första de gör är att uppdatera sin status på Facebook. De gör det som ett skämt, men det ger mig en tankeställare: Vart är vi på väg...? Allting har ju sina för- och nackdelar, men att se sin realitet på detta vis skrämde mig lite. Jag själv, uppdaterar min MSN, Facebook och blogg ganska ofta. Är det för att nå en större publik, eller orkar jag inte bara tala muntligt med de som sitter i rummet bredvid mig? Wicked! :)
hahahaha va skön snubbe :-p
Knaaas! =)
Jag tycker det är väldigt opersonligt och kallt på något sätt, känns som att ens status är viktigare än glädje. Status och värde, det är allt som är väsentligt nuförtiden. Sen att man kan se föreläsningar över nätet är bara bra, t.ex om man är sjuk, gravid, har barn hemma e dyl.
Nä, asså med digitala lärresurser syftar jag på att vi ska lära barn i förskolan att använda datorer. Vilket är positivt, men känns bara som att allting sker digitalt hädanefter. Känns opersonligt tycker jag, vad hände med att skriva ett brev för hand... eller bara gå de extra 2 km för att prata med någon öga mot öga...
