Elizabet

Jag vet, jag vet... jag skrev att jag skulle försöka vara inloggad oftare nu när jag är här. Men det har inte riktigt blivit så! Skolan är i gång och så fort man är ledig är det fest och umgänge som gäller. Det är himla coolt att faktiskt se allt man sett på college filmerna, ni vet. Folk är riktigt fucked up, måste jag säga, men på ett artigt sätt dock. Det är trivsamt i denna mysiga lilla stad. Visst var det svårt att haja att jag lämnat mitt hem, men jag gillar det faktiskt här. Nu har jag också bokat Miami under mitt spring break, så det ska bli skönt att jobba lite på brännan. Igår var jag på beach party i en källare, men det var inte riktigt samma sak. Längtar efter att få hitta en plats på stranden och bara ligga där i en vecka i streck (förutom dagen vi ska till Bahamas då). Anyways, funderar du på att plugga i USA, så ska jag informera dig om att du inte behöver fundera någon mer - JUST DO IT! ;)

Hej där alla söta läsare! Nu är jag i USA för första gången i mitt liv. Bor för närvarande i en stad som heter Burlington, som ligger i Vermont. Ska plugga här på deras universitet denna termin. Kurserna har inte börjat än, men jag har träffat majoriteten av utbytesstudenterna. Jag och min kompis är dock de enda som bor utanför campus. Hela upplevelsen ska bli intressant, och än så länge känns allting spännande. Jag menar, bara faktumet att allting sker på engelska är en enorm utmaning, trots att jag anser mig själv som duktig på engelska. Det är i alla fall tur att jag trivs i denna mysiga stad, för att annars hade saknaden hem varit enorm. För övrigt påminner denna del av USA om Sverige, vädermässigt i anyways. Folket här är dock trevligare än hemma, vilket bevisar att man kan varit varm som person trots att vädret är kallt. Tänk på det människor! ;)

Jag kan inte fatta att jag åker så snaaart. Det är ingenting kvar typ, och det har inte klickat än. Har sagt hejdå till vissa familjemedlemmar redan, och det är helt sinnessjukt. När planet lyfter kommer jag att böla, tror jag. De som känner mig, vet att jag är en emotionell person, så det här känns sådär. Hoppas bara jag inte mår hemskt homesick, och bara jag trivs där borta så är det bra! När mina syskon åkte iväg och pluggade utomlands, då var det hemskt men jag hade i alla fall resten av familjen med mig. Nu är det jag som lämnar alla, och det känns konstigt. Allt är bara så konstigt... Jag packar i 5 månader framåt, och även fast väskorna är helt fyllda känns det som att jag har glömt en massor. What am I doing? Detta är ett stort steg i mitt liv, och jag ska se till att klara det!

Rule #1: Bli inte kär!
Rule #2: Bli inte fet!
Rule #3: Ha SÅ kul! =)

Min happy song för närvarande! =)

Jag är så jävla trött och upprörd över att människor ska avrättas på grund av sin tro. Året är 2011 och världen ser på när det sker folkmord i bland annat Irak och Egypten. Skälet till detta är att dessa människor är kristna. Hur kan detta vara möjligt? Jag spottar på terrorister och pissar på al-Quidas organisation! Vem fan tror ni att ni är? Dessa smutsiga människor spelar Gud och försöker skrämma världen. Själv är jag stolt över att vara kristen, och jag kan inte föreställa mig själv vara något annat! När jag tänker på att mina medmänniskor dödas för att de är precis som mig men bor på fel plats på jordklotet, då blir jag hemskt ledsen. Jag menar inte att Sverige ska agera Moder Teresa och ta in alla dessa oskyldiga människor till vårat land, men jag skulle önska att fler länder skulle göra något. Det är en sak att det skedde för knappt 100 år sedan i Turkiet, och att omvärlden inte var medveten. Men nu då, vad är bortförklaringen till att vi kan se via teknologins media och att vi blundar? Är vi alla döda inombords, eller...? Trots att jag är anti mord, förlåt mig Gud men jag hoppas lite på att någon skulle slänga granater i alla grottor och alla underjord gömställen. Då kanske människor, oavsett religion kunde sluta leva i rädsla, och sluta skämmas över att vara precis hur de vill vara.

Jag hoppas att nyårsafton har varit en trevlig kväll för mina kära läsare. Själv hade jag en rätt lugn kväll med familjen. Jag har börjat bli lite nedstämd så fort jag tänker på att jag kommer att vara utan dem under en så pass lång period. Det är det som händer i mitt liv just nu. Först måste jag börja skriva min tenta, och bli klar med den så snabbt som möjligt. Sedan ska det packas klart, och därefter måste jag krama ihjäl alla nära och kära. Efter det kommer jag nog gråta som fan... Men men, dagarna börjar närma sig, och nu gäller det att samla krafterna! Jag hoppas att snön börjar lugna ner sig under de närmaste dagarna. Har en lång resa framför mig, och jag vill helst inte fastna någonstans, tack!

Enligt vissa har vi 1 år kvar av våra liv nu. Hur väljer Du att spendera ditt sista år? Själv tror jag inte på ånger, och har jag en chans att vara med min familj i efterlivet då är det inte mig emot. Allting i livet sker för en orsak, ta vara på allt och alla i din omgivning som betyder något. Jag tror att det enda som skulle ge mig ångest om mitt liv tog slut vid årsskiftet, vore att jag skulle haft kämpat med min C-uppsats i onödan. Som tur är så tror jag på Gud och inte på något annat, mitt liv är i Hans händer. Det som är menat för mig är menat för mig, och jag tänker inte klaga över mitt liv.

Nu blev det lite för djupt här, haha... Ha en god fortsättning, era fina själar där ute! Och grattis på födelsedagen alla invandrare i betongen! ;)